Boden 16 april 2010
Resan startade 26 mars med SAS till Sthlm o vidare till London med BA.Efter middag på Heathrow forsatte vi till Mumbai,dit vi anlände 11 45 indisk tid.
Köpte en "prepaid taxi"till hotell Quality Inn Parle.Efter dusch vandrade vi omkring i stadsdelen Vile Parle som ligger mellan inrikes o utrikes.
28 mars tog vi flyget ner till Goa. En ny "prepaid taxi" till Benaulim,som ligger i s:a Goa. Här hyrde vi en möblerad "etta"av paret John o Martha Fernandes. Mitt i byn med lösspringande grisar o kor o grannens tuppar som fungerade som väckarklocka,dock något tidigt (ca.kl.04 varje morgon). Med 500 m till beachen o en rumskostnad på 80 kr/natt kände vi oss tämligen belåtna.
Att vår värd John innehade byns "systembolag" Winestore,där man kunde köpa 65 cl Kingfisheröl för under 4 kr gjorde inte saken sämre.
Förutom bad ägnade vi dagarna till utflykter med taxi till olika ställen i Goa.
512 år efter att Vasco da Gama anlände till Goa,anlände vi till hamnstaden som bär hans namn. En något rörig,småskitig hamnstad,som vi ändå gillade.
I staden Margaoo ca.6 km från Benaulim var vi många ggr. Resan hit slutade alltid med mat på restaurang Venice garden, en liten oas mitt i staden.
En annan utflykt gick till n:a goa o Calangute, här stannade vi över natten på strandhotellet O´Camarao till en kostnad på 110 kr.
Efter 10 dygn var vi tillbaks i Mumbai.Här tog vi in på Hotell Residency som ligger i stadsdelen Fort i s:a Mumbai. Från lugnet i Benaulim till larmet i 19 miljonersstaden? Mumbai.
Detta är kontrasternas stad nr.1. Uteliggare-slipsnissar, 60-tals taxibilar - nya Mercedes. En "sexa" gin tonic på kvarterskrogen 7 kr - likadan drink på hotell Taj Mahal 250 kr.Familjebostad på trottoaren - våning i något lyxhus efter "Marine Drive".
Nu till något som berörde oss mycket. Vi hade läst på "nätet"om en rundvandring i Asiens största slum o vi beslutade oss för att testa det.
Vi var 12 pers. som startade med 2 st guider (som var uppväxta i slumområdet), från Churchgate stationen. Tågresan bara den en upplevelse,proppfullt med folk,vagnarna saknade dörrar,folk hängde utanför tåget, o resan T o R till Mahim stn. kostade 1,60 kr.
Guiderna som arbetade för halvideella Reality Slum&Tours visade oss runt i slumområdet Dharavi.Här bor ca.1 miljon på en yta av 175 hektar! Första anblicken var att vi stod mitt i en soptipp,där hela familjer bodde i plåtskjul på ca. 5 kvm. Vatten var påkopplat 3 tim. på morgonen.
Nu det positiva! Alla män arbetade 12 tim. om dagen för ca. 200Rs = 32 kr.Kvinnorna skötte hushållet o barn. Man sydde kläder för export till bla. Italien, man garvade skinn, gamla mjölkdunkar av plåt,tvättades o blästrades för ett"nytt liv" som oljedunkar. Använda kartonger vändes ut o in o såldes tillbaks till företagen med en ny logo. Våra o övriga världens gamla datorer,tangentbord maldes ned o återanvändes av plastindustrin.
Här kan vi tala om ett miljökretslopp!
Det bästa till sist: 80% av intäkterna för "slumvandring" går tillbaks till området.(vi betalade 400Rs=65 kr/st) Vi fick som avslutning besöka en skola för barn mellan 7 0 13 år, samt ett "datortek" för 16 till 24 åringar. Här rådde det full aktivitet.
Du som läser det här kan också hjälpa till: http://www.realitytoursandtravel.com/
Sista dagarna i Mumbai "flummade" vi omkring mestadels i stadsdelen Colaba.På anrika Leopold´s café var vi några ggr.Vi besökte även hotell Taj Mahal,där hade man en säkerhetskontroll vid inpassage,som får "security" på Arlanda att blekna.
Sista natten tillbringade vi åter på hotellet i Vile Parle,som sedan "gratis"skjutsade oss till flyget.
/ HA
